Söndag förmiddag den 11 oktober 1676 var det runt 20 män från Örkened som kom gående mot Glimåkra för att ta sig bort till Hönjarums bro och vänta in greven Pontus dela Gardie. Ett stycke på vägen möter de prästen Enewaldsen som är på väg till kyrkan i Lönsboda. Männen ber att han ska skriva ett brev till Jämshögs sockenmän att be dem att möta upp med bössor. Enewaldsen lyckas övertala dem att följa med till kyrkan istället.
Men från denna tidpunkt skiljer sig berättelsen åt, för enligt Major Drakenhielm och Ryttmästare Per Olson Gislén som lämnade in klagomål mot prästen Paul Enewaldsen efter kriget, så ska Paul Enewaldsen skickat ett brev med drängen Måns Olsson som skulle till Bengt Månsson i Skälmershult i Jämshögs socken. Paul säger att det var brev som kom från commendant Lydzov i Kristianstads garnision. Även länsmanen i Örkened Bengt Nilsson menar att Herr Paul har gjort sina sockenmän upproriska och säger att han såg när Enewaldsen skrev brevet i kyrkan.
Jämshögs sockenmän skriver ett intyg att de aldrig fått någon skrivelse från Herr Paul under tiden Pontus dela Gardie var på march och att de aldrig fått uppmaning att gå och möta honom. Även Bengt Månsson i Skälmershult säger att det var inte ett personligt brev från Herr Paul.
Man beskyller också Herr Paul att vid Loshultskuppen inte ha uppmanat bönderna att sitta still och inte gå ut och plundra.
De anklagar också Herr Paul för att självmant ha vistats i Kristianstad när danskarna var där. Detta menar Herr Paul är helt fel för han blev förd dit med våld och hölls fången i byfogdens hus med soldater som vaktade honom.
Den 17 april 2022 nämnde jag om den danske prästen Paul Enewaldsen som bodde i Glimåkra och Örkened socknar. Enewaldsen samt två andra präster i intilliggande socknar samt fogdarna kom 2 dagar efter att Kristianstad intagits dit och de skriver ett brev, daterat i Kristianstad, där de ber danskarna om hjälp med att stoppa svenskarna. Tydligen känner svenskarna nu till detta men kan inte bevisa det.
De andra vittnenas tillförlitlighet är det inte bättre med. Prosten Öller skriver i sin sockenkrönika år 1800 att man då fortfarande kunde se kulhål i ladugårdsdörrarna i Skälmershult efter att snapphanar övat prickskytte. Likaså kom inte Bengt Månsson i Skälmershult till den första träffen när edkrävarbrevet skulle skrivas under, utan väntade tills den andra omgången så som flera andra gjorde som var danskvänliga. Jämshög var en av de socknar under kriget som hade flest snapphanar och friskyttar så om sockenmännen efter kriget lämnat in ett intyg där de bekräftade ett brev från Enewaldsen skulle de också bli synade i sina handlingar.
Nedan visas en karta från 1678. Det är inte troligt att man mötte svenskarna på höjden där man la en skans utan söder om bron där jag lagt en röd linje. Att även Jämshögsbor var här kan vi inte utesluta.
